lördag 24 april 2010

Hemresa med strul....

Jaha, så kom tillslut stunden vi inte ville skulle komma. När det var dags att säga hej då. Många kramar och tårar blev det. Vi satte oss i bilen och vinkade och grät, då satte chauffören på ABBA skivan. Han tyckte nog att vi behövde lite svensk tröst.
Resan till flygplatsen tog ca 1,5h, Lillebror somnade men Storasyster var helt adrenalinstinn så hon pratade konstant, om ABBA och om Mamma Mia filmen. En sexåring kan verkligen ha väldigt många funderingar om ett ämne!! När vi väl var framme på flygplasten var jag nästan yr i huvudet av allt hennes prat!

Vi checkade in våra väskor utan problem, denna gången skulle vi inte hämta ut dom i Mumbai men däremot i Bryssel.

Lillebror somnade med en gång på flyget från Bangalore. Han vaknade inte förrän vi skulle sitta fastspända för landning, men då vaknade han med besked! - Jag behöver kissa mamma!! Jaha, vad gör man!? Jag ser att han dessutom har börjat kissa lite. En flygvärd går precis förbi mig och jag suger tag i honom och frågar om det är för sent för att få gå på toaletten. Ja svarar han men vänder sig sedan till en annan flygvärdinna som svarar att vi måste skynda oss. Jag sliter ur Lillebror ur stolen och springer iväg med honom till toaletten. Där står han och kissar i två minuter!! Jag kan säga att det var lååååååånga minuter. Jag försökte hela tiden med är du färdig snart, kan du hålla dig nu?? Men han skvalar på och jag känner mig superstressad för jag väntar bara på att få höra kaptenens röst som säger till kabinpersonalen att spänna fast sig. Men han hinner faktiskt bli färdig och vi skyndar tillbaka till våra platser igen.

Framme i Mumbai är vi en halvtimme försenade och missar precis en buss som går mellan inrikes och utrikeshallen. Under tiden passar vi på att gå på toaletten då det är Storasysters tur att behöva gå. Jaha där var det sk stå-toaletter. Man får helt enkelt stå på huk över ett hål i golvet. Jag inser att det här kommer ju inte att gå smidigt för henne så vi börjar med att ta av mysbyxorna och medan jag funderar på om det inte är lika bra att ta av trosorna också kommer det en tjej från toaletten bakom mig och säger You can use the regular toilets, you don´t have to use those. Och när jag vänder mig om fanns det tre vanliga toaletter!!

Sedan var det dags för en sista dos av Indiskt trafikvett. Busschauffören kör som en galning och gör en omkörning mitt där de varnar för skarp kurva, för att slutligen ca 20 m längre fram ändå hamna i en trafikstockning. Typiskt Indien!!

Framme vid utrikeshallen står det folk och delar ut lappar som man ska fylla i, vet inte riktigt vad de är bra för men ,man ska fylla i namn, kön, nationalitet och lite andra saker som står i passet. Det är bara jag som får en så det går ganska fort att fylla i vilket var ju bra eftersom vi var sena. Sedan ställer vi oss i kön för passkontroll, när vi kommer fram visar det sig att även barnen skulle ha en sådan lapp var så jag får gå ur kön igen och fylla i deras också. Tiden går och jag hör hela tiden hur de ropar ut olika flyg och hur de ropar efter passagerare. Kön till security checken är ganska lång så jag visar mitt boardingcard för en vakt som står med några listor i handen. Men han visade bara att vi skulle står kvar i kön. Efter att ha tagit oss igenom securitychecken har vi bråttom, då visar skärmarna att de redan boardar vårt plan. Vi springer genom flygplatsen till gaten, Lillebror måste givetvis kissa då så vi rusar in på toan, snabbt ut igen och kommer till en tom gate. Ja, det står personal kvar som frågar om vi är Skoglunds och stryker oss på deras handskrivna papper. Svettiga sätter vi oss äntligen på planet, klockan är då ca halv tre på morgonen. Planet blir försenat för det var någon mer som blivit fast i security checken.

Själva flygresan gick hur bra som helst. Vi sov ganska många timmar, barnen har varit superduktiga, inte ett gnäll!

Vi landar i Bryssel en halvtimma försenade. Snabbt tar vi oss mot bagageutlämningen för att hämta upp vårt bagage. När vi stått där i 20minuter står det plötsligt att bagaget från Mumbai har slutat komma. Klockan går och det finns inte en människa att fråga. Försöker ringa maken men först får jag inte någon täckning och när jag sedan får det så får jag bara en fransk röst i luren och det var inte maken som hade gått språkkurs. Skickar ett sms till honom att han ska ringa mig med en gång, vilket han gör. Det visar sig att han inte behövt hämta ut bagaget i Bryssel och när jag tittar på bagagetaggarna står det Gothenburg på dom. Jag sliter med mig barnen och handbagaget och springer mot gaten. Storasyster får ta skorna i handen, Lillebror springer efter och ropar att han är trött i benen men fortsätter tappert ändå. Vi kommer fram till ännu en tom gate, den här gången är vi så sena så de får köra ut oss med bil till flygplanet!!

Men tillslut kom vi då fram till Göteborg, första väskan som kom på bandet var vår, och en stund senare kom de andra två. Tillslut kunde äntligen gå ut till maken som stod utanför och väntade på oss. Trots de ganska intensiva bytena känner jag mig lugn över att göra om resan, allt löser ju sig faktiskt i slutändan på ett eller annat sätt!!

3 kommentarer:

  1. Fy vilka spurter ni har behövt göra! Tur att barnen är pigga i benen. Skönt att ni ändå känner att resan kan upprepas för vi vill ha hit er igen!!
    Kram

    SvaraRadera
  2. Skönt att höra att ni är hemma välbehållna!
    Vi saknade dig på vår pysselkväll!

    SvaraRadera
  3. Välkomna hem! Men OJ vilken hemresa.
    Birgitta

    SvaraRadera